Riksmotion om varudeklaration i vården

Denna motion om andlig varudeklaration togs upp i kristdemokraternas riksting 2007.

Motion till Rikstinget 2007
Innehållsdeklaration av andlig grund i alternativ- och komplementärmedicin

Hälso- och sjukvårdslagen utlovar att all behandling så långt möjligt ska ske i samråd med och respekt för patienten. Kristdemokraterna understryker också i sitt principprogram att den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården ska vara ”säker för patienterna och baserad på kunskap och beprövad erfarenhet, det vill säga evidensbaserad”.

I många landsting erbjuds utöver skolmedicinen alternativa behandlingsmetoder. Kanske är detta vanligast när symptomen är komplexa och diffusa eller tillståndet anses färdigbehandlat eller utanför den vanliga sjukvårdens räckvidd.

De patientgrupper som söker sjukvård med psykosomatiska symptom är i en utsatt situation och griper efter hjälp varhelst den tycks finnas. Det är då angeläget att de får fyllig information om alternativa metoder, så att de kan ta ställning till om det passar deras egen världsåskådning.

I den mångfald av utbud inom komplementär / alternativ medicin som finns, är rötterna ofta att söka i olika andliga system. Det kan vara naturtro, österländska religioner som buddhism, hinduism och taoism men också gälla monoteistiska religioner som kristendom och islam. Ibland, men inte alltid, uppfyller dessa behandlingsformer kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vilken världsåskådning som metoden vuxit fram inom eller är ett uttryck för, är väldigt dåligt känt. Varken hos myndigheter eller vårdande instanser finns någon kunskapsbank.

Det är inte rätt att sjuka och svaga människor först i efterhand ska upptäcka att de behandlats enligt principer med rötter i buddism, hinduism, taoism eller någon av de monoteistiska religionerna, i strid mot deras personliga religiösa uppfattning. Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården måste ha tydliga direktiv att motverka sådana kränkningar genom tydlig information och erbjudande av flera olika alternativ.

Det borde vara en självklarhet att den som söker sig till gemensamt finansierad sjukvård och erbjuds en alternativ behandlingsmetod, också får redogjort vilket andligt innehåll respektive behandlingsmetod representerar. Denna information borde självklart vara en del av det samråd som ska ske med patienten och den information om undersökning, vård och behandling som ges enligt Hälso- och sjukvårdslagen. När detta brister i praktiken får det till följd att människor kränks i sin religiösa uppfattning.

Mot bakgrund av ovanstående yrkan vi:

att rikstinget ger partistyrelsen i uppdrag att verka för en genomlysning av vilka andliga rötter som olika vårdalternativ har, samt

att rikstinget ger partistyrelsen i uppdrag att bevaka att hälso- och sjukvårdslagens krav på information till patienter också omfattar vårdalternativens andliga rötter.

Ovanåker 2007-02-12

Erika Cyrillus