Vittnesbörd från Helandedagarna i maj

1987 var sista gången som jag sjöng i anden och talade i tungor.
Jag har tänkt i min enfald  att det inte skulle vara längre än så. När jag varit i samlingar där det förekommit, har jag lyssnat och känt ett vemod, en saknad .
Ett kärt minne.
Men Herren är God och Mäktig.
Jag hade väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att jag skulle stå upp ensam mitt i gruppen och sjunga i Anden på hebreiska.
Är omtumlad, yrvaken men ber Herren om styrka och hjälp,att bevara detta nu och att fortsätta i detta, även när jag kommer hem.
...............................................................................

När jag kom var jag stressad p.g.a sjukdomar, allvarligt utmattad.
Gud lyfte av all stress och gav mig sin Frid som övergår allt Förstånd.

.............................................................................
Jesus nådde in till de områden som behövde beröras.
Det känns lugnare nu.

Kände mig sliten och tom. Hade migrän och led av utbrändhet.
Förebedjarna grät ut min sorg .
Nu vet jag att jag kan förverkliga mina drömmar och
göra saker i tro.
Inser att jag aldrig är ensam och Guds oändliga kärlek och omsorg om mig.

.............................................................................
Jag känner mig flera kilo lättare därför att jag kunde slappna av och öppna mitt hjärta för JESUS .
...............................................................................
Jag kom med en ”krigsskada”  pga skilsmässa, förkastelse våldtäkt m.m.
Nu känner jag att jag blivit fri från demoner.
Jag har fått ro, och mycket glädje .Psalm 23 ger mig tröst.