Rättfärdigheten och identiteten del 5

Arvssynd beskriver syndaren sådan hon är till naturen, medan verksynd beskriver vad en människa gör för fel, vem hon än är.

Det viktigaste som avgör om en människa är syndare eller rättfärdig är inte hennes livsstil utan hennes identitet. Vår fixering vid goda eller onda gärningar (verksynder) har länge gjort oss blinda för betydelsen av identiteten, om vi är syndare på grund av arvssynd eller rättfärdiga till naturen på grund av pånyttfödelse.

Om vi som är kristna fortfarande tror att vi är syndare på grund av våra verksynder, så har vi slagit undan benen på oss själva, och gjort det helt omöjligt för oss att leva ett helgat, rättfärdigt liv i Jesu efterföljd. Men Bibeln undervisar oss om en förvandling som är oberoende av oss, men helt beroende av Jesus, skänkt till oss av nåd.

Arvssynd beskriver syndaren sådan hon är till naturen, medan verksynd beskriver vad en människa gör för fel, vem hon än är. Av nåd förvandlas syndaren till rättfärdig, och den syndiga gärningen som bekänts blir förlåten på grund av Jesu blod, genom tron.

Den frälsta människan är från första stund rättfärdig och inte längre någon syndare till naturen. Det har skett ett identitetsbyte. Syndaren är korsfäst, död och begraven under namnet Jesus, den andre Adam. När han uppstod blev vi rättfärdiggjorda. Vi är rättfärdiga när vi i tro har tagit emot Jesus i våra hjärtan.

”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig” (Rom 10:10).

Ovanstående artikel är ett utdrag ur Gunnar Berglings bok ”Nåden räcker” som kan beställas från Arkens förlag Boklövet.