Rättfärdigheten och identiteten del 3

Det viktigaste med mig som frälst och rättfärdiggjord är den jag nu är och inte vad jag gör eller inte gör.

Att inte synda blir för mig det normala livet. Det blir normalt för mig att leva ut det rättfärdiga liv jag har fått, och varje avvikelse från detta är synd. ”Ty allt som inte sker av tro är synd” (Rom 14:23).

Den rättfärdiges synder kan bli förlåtna. Om jag alltså syndar någon gång, förändras inte min rättfärdiga identitet och ställning. Det är bara gemenskapen som är bruten, tills synden är uppgjord. Ett bra exempel på det är fader-sonförhållandet i Luk 15:11-32 (den förlorade sonen).

Det viktigaste med mig som frälst och rättfärdiggjord är den jag nu är och inte vad jag gör eller inte gör.Jag kan alltid komma till Gud och göra upp mina synder, för dessa har inte förändrat min identitet. Jag är fortfarande rättfärdig, men i behov av syndernas förlåtelse, eftersom jag har avvikit från en rättfärdig människas normala livsstil.

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).

Himlens port stängs inte genom enstaka synder, för den är alltid öppen på grund av min identitet som rättfärdig, som jag genom tron tagit emot av Jesus. De rättfärdiga fåren i Matt 25:37 har inte meriterat sig för att bli får, utan har fötts till det och sedan levt ett normalt liv. Inga gärningar, vare sig onda eller goda, stänger eller öppnar himlen. Den är stängd för den som har syndarens identitet och öppen för den som har den rättfärdiges identitet. Ingen orättfärdig ska få Guds rike till arvedel.

”Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves” (Gal 2:21).

”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? … Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (1 Kor 6:9, 11).

Skillnaden på dessa två grupper, får och getter, är att den ena har tagit emot Jesu gärning på Golgata kors i tro och att den andra inte har det. Den ena är en ny skapelse och den andra inte, för alla var vi ursprungligen getter. Tron resulterar i en ny skapelse, identitet och rättfärdighet på grund av Jesu död och uppståndelse.

”… han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom 4:25).

När jag vet vem jag är som rättfärdig, en identitet grundad på Jesu seger, har jag verkligen nyckeln till frid och glädje, nyckeln som öppnar för det övervinnande kristna livet.

”Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande” (Rom 14:17).