Rättfärdigheten och identiteten del 1

Många av oss har fostrats att beskriva oss som syndare, oavsett vad Jesus fullbordat på Golgata, och vad vi mottagit av detta genom tro. En obiblisk jantelag har rått, där ingen ska tro att han är något. Detta har kallats för ödmjukhet och fromhet.

Generationer har plågats av lögnen att det är nödvändigt att be om förlåtelse gång på gång och ändå alltid förbli en ovärdig syndare. Men när vi läser Guds Ord under Andens ledning uppenbaras sanningen.

Syndaidentiteten har blivit kristendomens gissel och dess församlingssjukdom framför alla andra. Jag märkte att detta gjorde att det aldrig blev något av livet, att inget förändrades och inget blev gjort. Det enda som syntes stå till buds var en privat inre fromhet och meditation eller en avkristnad social verksamhet. Den klarade samhället oftast mycket bättre, eftersom det var där de ekonomiska resurserna fanns.

Återvändsgränden var att hela tiden beskriva sig själv som en syndare frälst av nåd. Det var sant att jag en gång var en syndare som sedan blivit frälst av nåd. Det fortsatte naturligtvis alltid att vara sant att jag var frälst av nåd. Men jag förblev inte vad jag hade varit. Jag var nu inte längre en syndare, utan en rättfärdig. Sedan jag tog emot Jesus i mitt hjärta och blev frälst ville jag också ”…bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron” (Fil 3:9).

En dag började Gud öppna mina ögon för vad Guds Ord sa om mig som kristen. Jag fick en glädjechock! När jag blev frälst av tro på Jesus blev jag också förvandlad och fick en ny identitet. Jag var inte längre en syndare, utan jag var rättfärdig, godkänd, accepterad av Gud och kunde tjäna honom utan fruktan.

”…att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar” (Luk 1:74-75). Det lät för bra för att vara sant. Men det är ju också typiskt för det evangelium som kommer från himmelen. Varför var det så svårt att tro? Jo, jag hade inte förtjänat det.

”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta … Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef 2:4-5, 8-9).