Går det att sona sin skuld? Nej, det tror jag inte. Ja, kanske från samhällets sida. Man har gjort sin tid i fängelset, man har betalat sina böter. Men vad betyder egentligen soning och vad betyder försoning? Det verkar ju som om om det är samma ord med olika infallsvinklar. Eller??
Lyssnade på "Annas eviga" härom dagen och ett samtal mellan en advokat, en tidigare brottsling och en kyrkans företrädare. Inte ett enda ord sades om Jesu död på korset och vad soning och försoning innebär. Alla som har varit utsatta för brott eller själva begått dem, behöver komma till en plats där man får ge och ta emot förlåtelse, genom för att förlåta sig själv, bearbeta det som hänt så att man kan gå vidare.
Förlåtelse kan inte ges utan blod står det i Bibeln. Förlåtelse och synd hör ihop, och synd behöver vara sonad innan förlåtelsle kan ges.
Jesus har dött på korset för att sona hela världen synd. Alla står i skuld till Gud. En så stor skuld att inget silver eller guld, inga gärningar som någon människa kan göra kan betala den skulden.
Jesus har betalt den genom sitt blod och förlåtelse är Guds gåva till oss. I den förlåtelsen så försonas vi med Gud så att vi utan skuld och skam kan träda fram inför honom. Genom den försoningen så blir vi godkända, rättfärdiggjorda, sedda och älskade av Gud. Det är Guds gåva till alla och tas emot i hjärtat och genom munnens bekännelse.
Vad gör man då om man begått ett brott? Hur handskas man med skulden och skammen? Kan man få tyst på rösten som fördömer i hjärtat, kan man någonsin få frid och vila invärtes? Ja, det tror jag - på grund av Jesus. Man får bekänna sin synd (syndiga gärningar) inför honom och sedan ta emot förlåtelse. Sedan har Gud lovat att Jesu blod skall rena oss. Det vill säga att känslor, tankar och vilja renas, för att sedan i en process helas och upprättas.
Även om man från samhällets sida utdöms ett långt fängelsestraff kan man få förlåtelse så fort man vänder sig till Gud. Han har sonat ditt och mitt brott, vår bortvändhet från Gud. Den bortvändheten kan föra oss in i mörkret där vi kan begå handlingar som både i våra hjärtan och i samhällets ögon ses som brottsliga.
När vi är försonade med Gud och renade så kommer Guds Ande i oss att förvandla oss. Vi vill det som Gud vill, vi känner för det som Jesus känner för, vi tänker andra tankar när vi är nära honom. Jag tror att hur djupt man än har sjunkit, vilka brott man än begått, så finns det soning och försoning. När synden är sonad och man har en upprättad relation med Gud, så börjar också vandringen till upprättade relationer med människor.
Det är inte alls säkert att människor kan förlåta, tro på den upprättelse man tagit emot. Förtroende är en helt annan sak, och det tar tid att bygga upp något som raserats.
Nu reser jag till Finland och kommer att medverka i olika möten, bland annat i Sv metodisktkyrkan i Ekenäs. Jag kommer att möta mina medarbetare från utposten i Helsingfors och Arkens psykiater Mikaela Blomqvist. Vi kommer att planera inför utbildningsdagen den 19 november som riktar sig särskilt till vårdpersonal och själavårdare.