Att dra sig undan

Vad lätt det är att dra sig undan då det hänt något. Man det är aldrig en konstruktiv väg att gå på. Det är mycket bättre att stanna upp, bestämma sig för att lösa konflikten eller problemet. Bibeln säger i Hebreerbrevet att vi inte skall dra oss undan församlingsgemenskapen, men också på ett annat ställe att vi inte skall dra oss undan Gud.

Jag hade glädjen att få lära känna Gunnars pappa Rudolf en liten tid. Han dog innan jag och Gunnar gifte oss. En varm och kärleksfull person och jag förstod den trygghet som Gunnar fick uppleva under hela sin barndom.

Han berättade en gång en händelse som fick mig att häpna. Så hade jag aldrig gjort. Jag hade reagerat precis som Gunnars kompis, gått och gömt mig i garderoben. Jag var rädd för min pappa, det var inte Gunnar. Så här var det: Gunnar och hans kompis hade tagit Gunnars pappas bil utan lov. De var i tioårsåldern. Dom hade bara tänkt köra den lite på grusgången utanför huset, men bilen for i väg och brakade in i ett träd. Den fick stora skador. Det första Gunnar sa: vi springer och berättar för pappa. Kompisen gömde sig i en garderob i skräck för sin pappa. Då förstod Gunnar i ett ögonblick att de faktiskt inte hade samma pappor.

Precis så är det med Gud. Vi skall springa till honom med allt. Även det som är jobbigt och svårt. Det är hos honom vi kan tömma våra hjärtan, få råd och hjälp och faktiskt väldigt konkret vägledning. Gud vill aldrig att vi skall springa från varandra. Han vill att försoningen som han gett skall bli en verklig kraft i varje relation. Utan ljus finns ingen försoning. Vi måste våga gå in i ljuset, se oss själv med Guds ljus. Det är ju inte särkilt svårt för vi är ju helt genomälskade av Gud. Det finns ju ingen fördömelse hos honom. Bibeln säger att om vi varit ovisliga så ger han oss mer vishet utan hårda ord.

När man vet hur kärleksfull och väldigt lösningscentrerad Gud är, så blir man inte rädd för ljuset. Man vill stanna där. För i det ljuset, säger Johannes i sitt första brev, finns Jesu blod som renar oss från all synd. I Guds kärlek är det lättare att se sina egna fel eller de misstag man själv gjort. I hans kärlek blir man sannare, man vågar erkänna saker och det blir inte så mycket självförsvar, anklagelser och bortförklaringar.
I det ljuset ser man också hur mycket nåd och godhet man själv fått av Gud. Man vill ge den vidare.

Konflikter löses bäst om man först går till Gud. Man tar emot förlåtsle och ger den till andra. Ofta behöver man ta emot förlåtelsen som en kraft så att man lättare kan förlåta verklig skuld och överträdelsen i relationer. Gud har i sin barmhärtighet så mycket kraft att ge, så att vi alltid kan övervinna det onda med det goda. Det vill säga det finns alltid en god väg att gå på. Den vägen gör att vi inte går sönder eller söndras i kontakt med andra.

Församlingen skall ju vara en försmak på himmelen. När man möter församlingen så kan alla få en längtan till Gud. Just goda relationer som återspeglar Gud är viktiga. Jag tror att vårda våra relationer är något som ligger på Guds hjärta.

Relationer mellan människor är inte alltid lätt och den lättaste vägen är att dra sig undan. Men då tror jag inte att man växer och utvecklas. Vi behöver varandra eftersom vi är lemmar i hans kropp. Vi skall ha omsorg om varandra inte bara då allt är lätt, utan också då det blir påfrestningar och svårigheter. Relationer som prövats blir starka. Det vackraste jag vet är uthållighet och trofasthet. Underbara Andens frukter. Finns de kvalitéerna i vår gemenskap så tror jag att ingenting kan hindra oss att göra stordåd i den här världen.

Nu åker jag om en stund till Östersund. Det kommer att bli härligt hemma i Arken i helgen. Jag kommer att sakna er. Be för mig.